Läser: Krig, tortyr och flykt

Barnen leker en bit bort. Mätta på grillad korv och sockerdricka. Skratten och ropen ekar genom skogen och ut över det lilla vattnet. Framför mig falnar vår lilla eld. I mina händer den nyutkomna ”Krig, tortyr och flykt”. Det är en bok som vid första bläddrandet är lovande. Insteget är Carl Sagans rader om ”the pale blue dot”. Sedan varvar boken teori och praktik kring vad krig och tortyr är, hur det drabbar den enskilde, och vilka strategier, taktiker och tekniker som behandlaren kan använda. Boken tar avstamp i teoribildningarna kognitiv och inlärningspsykologi, men med tydliga spår av humanistiska och existentiella toner (om någon nu trodde det fanns en motsättning). När jag ögnar boken så är det mer fokus på tortyr än på krig och flykt, och det finns kapitel särskilt ägnade åt barn och unga, men såvitt jag ser inget om äldre, skadade, sjuka och offer för sexuella övergrepp. Boken kretsar kring posttraumatiskt stressyndrom. Det finns några mycket konkreta kapitel som ägnas åt bl.a. det mellanmänskliga mötet, användande av tolk och att skriva utredningar.

Boken är skriven av Niklas Möller, Isabell Petrini och Ulf Gustavsson. Den är utgiven av Natur och Kultur nu i oktober 2017 och går att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Claes

Boktips: Att hindra och hantera helvetet

Jag har drygt tjugo års arbete i olika verkligheter med och åtskilliga hyllmetrar om att förebygga, hantera och lära av kaos, kriser, krig och katastrofer. Här är fyra bra insteg till ämnet:

Atle Dyregrovs bok ”Katastrofpsykologi” som finns i olika upplagor har länge haft status som klassiker. Det är en bra grundbok. Det finns ett egenvärde i att få grepp på senaste upplagan eftersom forskningen på området gått framåt inte minst avseende t.ex. åtgärder efter en katastrof. Boken har tydligt psykologiskt fokus och tecknar en bild av reaktioner hos drabbade, hur man organiserar stöd och vilket stöd som ges (med särskilt fokus på barn) och så texter om både uppföljning och hjälp till hjälpare.

Ann Enander och Marcus Börjessons bok ”Rustad för risk” från 2017 liksom Ann Enanders bok ”Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser” från 2005 är två bra eller t.o.m. mycket bra böcker inom fältet. Båda titlarna fungerar väl som både grund- och fördjupningslitteratur. Löpande referenser och källor som i stort är vetenskapliga artiklar bidrar till hög trovärdighet och tillförlitlighet. Båda titlarna hanterar enskilda, grupper och samhälle med nedslag kring definitioner, upplevelser, attityder, kommunikation, beslutsfattande och ledarskap.

Rhona Flin, Paul O’Connor och Margaret Crichtons bok ”Safety at the sharp end” från 2008 är en allmängiltigt hållen bok som sidsteppar sakkunskap och teknikaliteter för att istället knivskarpt fokusera människan enskilt och i grupp och färdigheter ifråga om att förstå situationer, fatta beslut, kommunicera, samarbeta, hantera stress, bibehålla uthållighet och att leda andra. Boken är en favorit. Det är extremt tacksamt med en bok som är såpass konkret som denna och där teorier och modeller från forskning är nedbrutet i konkreta färdigheter och handlingar.

Det finns fler böcker. Några som är riktigt bra. Detta är fyra till att börja med.

Claes

Boktips: Möten och samtal med personer i migration eller på flykt

Mänskliga möten. Att prata med varandra. Det är både en av de enklaste och mest basala mänskliga handlingarna — och något av det svåraste som finns. Det tycks krävas så lite för att fullständigt kullkasta och omintetgöra mötet och samtalet. Kanske gäller också det motsatta. Att det med mycket små medel går att få till det goda mötet. Det givande samtalet.

Det finns så klart många olika slags möten och variationer på samtal. När jag nu skissar en utbildning på temat bemötande och samtalsteknik för personer som i sitt arbete på myndighet eller som aktiv i en rörelse möter människor i migration eller på flykt, så låter jag blicken vandra längs bokryggarna i bokhyllan. Jag gör ett första urval titlar jag själv uppfattat att jag haft hjälp av både hemma i Sverige och under arbeten utomlands.

Kurt Gordans bok ”Professionella möten” från 2004 har några år på nacken. Det är en bok som å ena sidan kan uppfattas tyngd av ett psykodynamiskt och behandlade perspektiv, men som trots eller tack vare den psykodynamiska vinkeln har en vänlig, omhändertagande och konstruktivt kritisk ton. Det är så jag minns boken. När jag bläddrar i den inser jag att en hel del av de psykoterapeutiska begreppen i boken inte alls är självklara. Jag låter den följa med som tips för att den i sin inledning ger handfasta råd om ramar och definitioner av olika slags samtal.

Sofia Bäärnhilems bok ”Transkulturell psykiatri” från 2014 må vara riktad till yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, men jag tror att gemene man som möter migranter och flyktingar kan vara hjälpta av sätta mående, hälsa, ohälsa och definitioner av friskt och sjukt i en kulturell kontext. Boken är lättläst och trots det psykiatriska innehållet relativt enkel att förstå. Om det inte är en självklar bok att köpa direkt, så är det en bra referens i bokhyllan att läsas mellan möten på sikt.

Birgitta Angel och Anders Hjerns bok ”Att möta flyktingar” från 2004 upplever jag har åldrats mindre än Gordans bok om möten ovan. Trots att statistik och levandegörande exempel inte längre är uppdaterade eller känns lika verklighetsnära, så är det en given bok som ger teori, språk och modeller över psykisk hälsa, trauman, barn, familjer och praktiska aspekter ifråga om möten, tolkar, arbete med barn och familjer, livet i förläggning, skolgång och utvisningshot. Boken är ett av få självklara insteg till ämnet.

Carl Martin Allwood och Elise C Franzéns bok ”Tvärkulturella möten” från 2000 är kanske den mest abstrakta eller teoretiska av de fyra titlarna i fotot (även om denna också innehåller ett kapitel om hur en använder tolk). Boken fångar ett antal viktiga teman såsom kulturell och social påverkan, kulturella skillnader i barnuppfostran, förändring och motstånd ifråga om identitet i en ny kultur, arbete och arbetslöshet, religion, och diskriminering.

Av de fyra hittills nämnda titlarna är det kanske bara Kurt Gordans bok ”Professionella möten” som är mest teknisk ifråga om hur mötet och samtalet kan gå till. Eftersom den boken vilar på ett framförallt psykodynamiskt arv, så finns fog för andra perspektiv.

Robert B Cialdinis bok ”Influence” finns i ett för mig oklart antal utgåvor och revideringar. Det är en klassiker inte minst bland företagsekonomer och marknadsförare med flera. Det är en lättläst bok som extrapolerar en del grundläggande psykologi jämte folkpsykologi och förklarar hur principerna kan användas i olika typer av kommunikation, till exempel i mellanmänskliga möten och olika samtal. Det finns en risk att samtalet reduceras till något misstänkt manipulativt när en bok i marknadsföring rekommenderas. Det är inte min avsikt. Boken är bra. Gör något bra av innehållet.

Johan Holmberg och Magnus Stalbys bok ”Samtal som fungerar” från 2012 är den psykologiska eller psykoterapeutiska utjämnaren till Kurt Gordans bok. Holmberg och Stalby skriver träffsäkert om samtal utifrån ett behavioristiskt perspektiv, där samtalet är ett beteende, en handling, som satt i sitt sammanhang kan förstås med hjälp av kontext, stimuli, respons och förstärkare samt försvagare. Några brukar tycka att detta blir alltför mekaniskt, andra finner det extremt hjälpsamt i att det är konkret och ännu några skyr blotta åsynen av formaliseringen av mänskligt liv och handling. Boken är en enkel och lättläst bok där mänskligt lärande och hur vi formas och formar varandra i samtal beskrivs. En styrka med boken är att mötet och samtalet bryts ner i mycket konkreta handlingar.

Det finns en uppsjö av annan inspiration också. Liksom regelrätt instruktion i mer eller mindre tekniska modeller för samtal. Motiverande samtal (Motivational interviewing, MI) är ett exempel, empatisk kommunikation (även kallat ”giraffspråk” eller non-violent communication, NVC) är ett annat, och olika fallbeskrivningar av förhör och förhandlingar skulle kunna vara ett tredje exempel. En allmänt spridd och ofta ömsom vidlyftigt eller knapphändigt beskriven teknik är det som kallas ”aktivt lyssnande” liksom den enskilda teknikaliteten ”öppna frågor”. Men det får bli föremål för en annan text. En annan dag.

De sex boktipsen i de två första fotografierna får vara dagens reflektion. Punkt.

Claes