Läser: Ordningsvakter

Fick denna på posten precis.

Förlaget Verbal uppfattar jag som ett förlag i röda toner. Jag har bläddrat boken.

Den har samma styrkor och svagheter som reportageböcker i gemen. Det otränade ögat misstar lätt bilagor och referenser och tar dessa som intäkt för saklighet, opartiskhet och vetenskaplig precision. Den otränade hjärnan kan låta limbiska systemet läsa med nickande medhåll, ett skevt leende och en näve som successivt knyts i den kamp texten mobiliserar för.

Referenserna är många och en argumentation finns — detta är en bra skriven bok i gränslandet mellan reportage och debattinlaga.

Den kritiska udden riktas mot tio dagars ordningsvaktsutbildning som ger befogenheter som det tar några år för poliser att få. Tio dagars utbildning som kan ställas i relation till debatter kring t.ex. både polisiära och militära utbildningar. Tio dagars utbildning som kan ställas i relation till debatter kring t.ex. både coacher av olika kvalité och psykologer inom hälso- och sjukvården. Att möta människor med mandat att omhänderta och t.o.m. gripa, när det kan röra sig om egen, den andres eller andras oro, frustration, ångest, ilska, drogpåverkan eller psykiska ohälsa placerar boken i ett intressant ljus.

För mig som ofta möter personer med ordningsvaktsbakgrund i såväl rekrytering och urval som i utbildning och handledning i vardagen, så hoppas jag att boken kan bjuda på nycklar till både förståelse och vägar framåt.

Claes

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *