Under en konferens i lågaffektivt bemötande presenterade Studenlitteratur ett urval titlar som de inte självklart ville vare sig sälja eller lämna ifrån sig som recensionsexemplar. Så jag lånade en av de nya titlarna under en kaffepaus.
Destruktivt ledarskap tar avstamp i ledarskapsmodellen över utvecklande ledarskap, som Försvarshögskolan extrapolerat och konceptualiserat. Bildmaterialet känns igen från konceptkurser i utvecklande ledarskap (UL) liksom böcker i ledarskap, ledning och pedagogik med olika koppling till Försvarsmakten. Därefter definieras destruktivt ledarskap med exempel på beteenden från olika litteratur: kränkande ledning, småaktigt tyranneri, och destruktivt ledarskap.
Med låt-gå-ledarskap som epicentrum illustrerar författarna de olika slags ledarskap som boken hanterar i en slags fyrfältare där ett fält är konstruktivt och de övriga är negativa. Axlarna i illustrationen är anti-organisation — pro-organsiation respektive anti-medarbetare — pro-medarbetare. I fälten återfinns: stöttande-illojalt ledarskap, urspårat ledarskap, tyranniskt ledarskap, och avslutningsvis det konstruktiva ledarskapet.
Ett kapitel ägnas åt konsekvenser av destruktivt ledarskap. Inledningsvis försöker författarna beskriva hur vanligt det är, för att sedan beskriva hur det påverkar ledaren själv, medarbetarna som personer, arbetet samt organisationen. Konsekvenser som nämns är bl.a. tillitsbrist, sjukdom, ryktesspridning och stöld.
Bokens nästa kapitel ägnas åt samvariation eller kausalitet mellan destruktiva ledarbeteenden och personlighet. Både person- och sociokulturella faktorer nämns. Personlighetsteorin tar avstamp i den mörka triaden och ger modellen om de fem stora utrymme. Narcissism, psykopati och machiavellisk ges särskilda avsnitt jämte goda och onda sidor av karismatiskt ledarskap. En avslutande text i kapitlet ägnas åt att styrkor och svagheter i någon mån kan vara uttryck för en och samma sak — Belbins modell över nio roller i team används som figur över att ett och samma beteende eller roll omfattar både styrka och svaghet.
Den giftiga triangeln inleder kapitlet om destruktiva medarbetare och miljöer, med ledaren, medarbetaren och miljön som tre sammanlänkade hörn. Destruktiva medarbetare beskrivs med karikatyrerna konformister och konspiratörer, med några nyanser. Innan kapitlet avslutas med några listade typer och faser av mobbing, så beskrivs fyra avgörande miljöfaktorer: instabilitet, uppfattade hot, kulturella värderingar, och bristande kontroll och institutionalisering.
Ett kapitel många nog kommer att sätta sin tillit till eller önska mer av är det om hur destruktivt ledarskap kan hanteras. Det är ju är problemet kan få sin lösning. Eller inte. Alternativen som ges initialt är flykt, anpassning och förändring. Under rubrikord som policy, kultur, positiv påverkan samt rutiner, kontroll och bestraffning, så beskrivs t.ex. känslomässig positiv smitta, mjuk makt och tillit, som några nycklar, men även hård makt som bestraffning, löneavdrag, omplacering och avsked finns med.
Bokens sista kapitel bjuder på ett enkelt instrument (Destrudo-L) som kan användas för att mäta destruktiva ledarskap.
Att ögna boken ger mersmak. Det mesta känner jag igen, men den giftiga triaden liksom vad som de facto går att göra både för ledare, medarbetare och organisation skulle jag gärna ta mig tid att läsa mer om.
Boken är skriven av Maria F Brandebo, Sofia Nilsson och Gerry Larsson. Den är utgivare på Studentlitteratur och finns att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.
Tack för lånet av boken!
Claes