Läser: Testosteron rex — myten om våra könade hjärnor

Cordelia Fine är professor i psykologi vid University of Melbourne och hennes ”Testosterone Rex. Unmaking the Myths of Our Gendered Minds” har precis kommit ut på svenska hos Daidalos förlag. Boken fick 2017 års Royal Society Science Book Prize för årets bästa vetenskapsbok.

Fines bok är indelad i tre delar med underkapitel. Del ett med rubriken Dåtid omfattar kapitlrubrikerna ”Flugfantasier”, ”Ett hundra barn?” Och ”En ny inställning till sex”. Del två med rubriken Samtid omfattar kapitelrubrikerna ”Varför kan inte kvinnor vara lite mer som män”, ”Fallskärmshoppande panelhönor”, ”T-rex hormonella essens” och ”Myten om Lehman Sisters”. Del tre med rubriken Framtid omfattar kapitlet ”Vale rex”. Referenserna anges med hänvisning till noter organiserade i delar och kapitel längst bak i boken.

Jag har ögnat boken och uppfattar att några av Fines poänger är att naturvetenskapliga fakta (om det nu är fakta, för emellanåt kan det vara varianter av storytelling) inte är normativa utan deskriptiva, att sociobiologiska (aka evolutionspsykologiska) fakta inte är normativa utan deskriptiva, att evolutionsbiologin rymmer en anmärkningsvärd mångfald vad gäller t.ex. sexuella beteenden såsom reproduktion. Mitt intryck är att Fine ger sig i kast med att försöka klä av eller debunka populistiska myter och missuppfattningar om manligt respektive kvinnligt — sådana bilder som sprids med välgrundad men extrapolerad statistik som påtvingas individen och klibbar fast i colorerad veckopress, på debattsidor, i kommentarsfält på sociala medier och i hemmets olika vrår.

Det är för länge sedan jag studerade evolutionspsykologi liksom kön och genus på allvar, för att jag spontant ska kunna ha en kvalificerad uppfattning om kvalitén på Fines text. Noterna blandar dock olika slags referenser högt och lågt, även om flertalet källor är vetenskapliga artiklar.

Fine anför ny evolutionsvetenskaplig forskning för att debunka eller uppdatera gamla föreställningar och i stället visa på hur mångfacetterad den bio-psyko-sociala grunden är. Hormon (i synnerhet det ofta anförda testosteronet) sätts i sammanhang där både beteende (tankar, känslor, handlingar och relationer) och kontext ges utrymme.

Det lilla jag har läst ger vid handen att det är en enkelt skriven och lättillgänglig bok.

Återstår att läsa boken.

Claes

Läser: Krig, tortyr och flykt

Barnen leker en bit bort. Mätta på grillad korv och sockerdricka. Skratten och ropen ekar genom skogen och ut över det lilla vattnet. Framför mig falnar vår lilla eld. I mina händer den nyutkomna ”Krig, tortyr och flykt”. Det är en bok som vid första bläddrandet är lovande. Insteget är Carl Sagans rader om ”the pale blue dot”. Sedan varvar boken teori och praktik kring vad krig och tortyr är, hur det drabbar den enskilde, och vilka strategier, taktiker och tekniker som behandlaren kan använda. Boken tar avstamp i teoribildningarna kognitiv och inlärningspsykologi, men med tydliga spår av humanistiska och existentiella toner (om någon nu trodde det fanns en motsättning). När jag ögnar boken så är det mer fokus på tortyr än på krig och flykt, och det finns kapitel särskilt ägnade åt barn och unga, men såvitt jag ser inget om äldre, skadade, sjuka och offer för sexuella övergrepp. Boken kretsar kring posttraumatiskt stressyndrom. Det finns några mycket konkreta kapitel som ägnas åt bl.a. det mellanmänskliga mötet, användande av tolk och att skriva utredningar.

Boken är skriven av Niklas Möller, Isabell Petrini och Ulf Gustavsson. Den är utgiven av Natur och Kultur nu i oktober 2017 och går att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Claes

Boktips: Att hindra och hantera helvetet

Jag har drygt tjugo års arbete i olika verkligheter med och åtskilliga hyllmetrar om att förebygga, hantera och lära av kaos, kriser, krig och katastrofer. Här är fyra bra insteg till ämnet:

Atle Dyregrovs bok ”Katastrofpsykologi” som finns i olika upplagor har länge haft status som klassiker. Det är en bra grundbok. Det finns ett egenvärde i att få grepp på senaste upplagan eftersom forskningen på området gått framåt inte minst avseende t.ex. åtgärder efter en katastrof. Boken har tydligt psykologiskt fokus och tecknar en bild av reaktioner hos drabbade, hur man organiserar stöd och vilket stöd som ges (med särskilt fokus på barn) och så texter om både uppföljning och hjälp till hjälpare.

Ann Enander och Marcus Börjessons bok ”Rustad för risk” från 2017 liksom Ann Enanders bok ”Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser” från 2005 är två bra eller t.o.m. mycket bra böcker inom fältet. Båda titlarna fungerar väl som både grund- och fördjupningslitteratur. Löpande referenser och källor som i stort är vetenskapliga artiklar bidrar till hög trovärdighet och tillförlitlighet. Båda titlarna hanterar enskilda, grupper och samhälle med nedslag kring definitioner, upplevelser, attityder, kommunikation, beslutsfattande och ledarskap.

Rhona Flin, Paul O’Connor och Margaret Crichtons bok ”Safety at the sharp end” från 2008 är en allmängiltigt hållen bok som sidsteppar sakkunskap och teknikaliteter för att istället knivskarpt fokusera människan enskilt och i grupp och färdigheter ifråga om att förstå situationer, fatta beslut, kommunicera, samarbeta, hantera stress, bibehålla uthållighet och att leda andra. Boken är en favorit. Det är extremt tacksamt med en bok som är såpass konkret som denna och där teorier och modeller från forskning är nedbrutet i konkreta färdigheter och handlingar.

Det finns fler böcker. Några som är riktigt bra. Detta är fyra till att börja med.

Claes

Boktips: Möten och samtal med personer i migration eller på flykt

Mänskliga möten. Att prata med varandra. Det är både en av de enklaste och mest basala mänskliga handlingarna — och något av det svåraste som finns. Det tycks krävas så lite för att fullständigt kullkasta och omintetgöra mötet och samtalet. Kanske gäller också det motsatta. Att det med mycket små medel går att få till det goda mötet. Det givande samtalet.

Det finns så klart många olika slags möten och variationer på samtal. När jag nu skissar en utbildning på temat bemötande och samtalsteknik för personer som i sitt arbete på myndighet eller som aktiv i en rörelse möter människor i migration eller på flykt, så låter jag blicken vandra längs bokryggarna i bokhyllan. Jag gör ett första urval titlar jag själv uppfattat att jag haft hjälp av både hemma i Sverige och under arbeten utomlands.

Kurt Gordans bok ”Professionella möten” från 2004 har några år på nacken. Det är en bok som å ena sidan kan uppfattas tyngd av ett psykodynamiskt och behandlade perspektiv, men som trots eller tack vare den psykodynamiska vinkeln har en vänlig, omhändertagande och konstruktivt kritisk ton. Det är så jag minns boken. När jag bläddrar i den inser jag att en hel del av de psykoterapeutiska begreppen i boken inte alls är självklara. Jag låter den följa med som tips för att den i sin inledning ger handfasta råd om ramar och definitioner av olika slags samtal.

Sofia Bäärnhilems bok ”Transkulturell psykiatri” från 2014 må vara riktad till yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, men jag tror att gemene man som möter migranter och flyktingar kan vara hjälpta av sätta mående, hälsa, ohälsa och definitioner av friskt och sjukt i en kulturell kontext. Boken är lättläst och trots det psykiatriska innehållet relativt enkel att förstå. Om det inte är en självklar bok att köpa direkt, så är det en bra referens i bokhyllan att läsas mellan möten på sikt.

Birgitta Angel och Anders Hjerns bok ”Att möta flyktingar” från 2004 upplever jag har åldrats mindre än Gordans bok om möten ovan. Trots att statistik och levandegörande exempel inte längre är uppdaterade eller känns lika verklighetsnära, så är det en given bok som ger teori, språk och modeller över psykisk hälsa, trauman, barn, familjer och praktiska aspekter ifråga om möten, tolkar, arbete med barn och familjer, livet i förläggning, skolgång och utvisningshot. Boken är ett av få självklara insteg till ämnet.

Carl Martin Allwood och Elise C Franzéns bok ”Tvärkulturella möten” från 2000 är kanske den mest abstrakta eller teoretiska av de fyra titlarna i fotot (även om denna också innehåller ett kapitel om hur en använder tolk). Boken fångar ett antal viktiga teman såsom kulturell och social påverkan, kulturella skillnader i barnuppfostran, förändring och motstånd ifråga om identitet i en ny kultur, arbete och arbetslöshet, religion, och diskriminering.

Av de fyra hittills nämnda titlarna är det kanske bara Kurt Gordans bok ”Professionella möten” som är mest teknisk ifråga om hur mötet och samtalet kan gå till. Eftersom den boken vilar på ett framförallt psykodynamiskt arv, så finns fog för andra perspektiv.

Robert B Cialdinis bok ”Influence” finns i ett för mig oklart antal utgåvor och revideringar. Det är en klassiker inte minst bland företagsekonomer och marknadsförare med flera. Det är en lättläst bok som extrapolerar en del grundläggande psykologi jämte folkpsykologi och förklarar hur principerna kan användas i olika typer av kommunikation, till exempel i mellanmänskliga möten och olika samtal. Det finns en risk att samtalet reduceras till något misstänkt manipulativt när en bok i marknadsföring rekommenderas. Det är inte min avsikt. Boken är bra. Gör något bra av innehållet.

Johan Holmberg och Magnus Stalbys bok ”Samtal som fungerar” från 2012 är den psykologiska eller psykoterapeutiska utjämnaren till Kurt Gordans bok. Holmberg och Stalby skriver träffsäkert om samtal utifrån ett behavioristiskt perspektiv, där samtalet är ett beteende, en handling, som satt i sitt sammanhang kan förstås med hjälp av kontext, stimuli, respons och förstärkare samt försvagare. Några brukar tycka att detta blir alltför mekaniskt, andra finner det extremt hjälpsamt i att det är konkret och ännu några skyr blotta åsynen av formaliseringen av mänskligt liv och handling. Boken är en enkel och lättläst bok där mänskligt lärande och hur vi formas och formar varandra i samtal beskrivs. En styrka med boken är att mötet och samtalet bryts ner i mycket konkreta handlingar.

Det finns en uppsjö av annan inspiration också. Liksom regelrätt instruktion i mer eller mindre tekniska modeller för samtal. Motiverande samtal (Motivational interviewing, MI) är ett exempel, empatisk kommunikation (även kallat ”giraffspråk” eller non-violent communication, NVC) är ett annat, och olika fallbeskrivningar av förhör och förhandlingar skulle kunna vara ett tredje exempel. En allmänt spridd och ofta ömsom vidlyftigt eller knapphändigt beskriven teknik är det som kallas ”aktivt lyssnande” liksom den enskilda teknikaliteten ”öppna frågor”. Men det får bli föremål för en annan text. En annan dag.

De sex boktipsen i de två första fotografierna får vara dagens reflektion. Punkt.

Claes

Boktips: NeuroTribes

Just nu läser jag journalisten Steve Silbermans reportagebok ”NeuroTribes — the legacy of autism and the future of neurodiversity”. Det är en bra läsning.

Silberman beskriver kruxet autism och andra variationer på neurodiversitet med antropologisk precision. Det är en lättillgänglig och lättläst text som med respekt och ödmjukhet ger en saklig bild av ämnet. Spontant uppfattar jag det som en av de bättre böckerna jag läst om autism i skuggan av både psykologprogrammet, kurser i pedagogik med fokus på utsatthet och speciella behov, och regelrätt nyfiken fritidsläsning.

Claes

Läser: Nationalsocialismen

Jag öppnar posten medan barnen leker och maten jag fixar ska bli klar. Ögnar en bok som kom idag. Den tyske historikern Hans-Ulrich Wehlers (1931-2014) ”Nationalsocialismen” som gavs ut 2009 och nu ges ut på svenska av Daidalos förlag. Boken är baserad på ett större skriftserie där detta är den fjärde delen. Wehler tar sig an nazismen utifrån dels idéer om hur massrörelser får grogrund och växtkraft, dels Max Webers idé om karismatisk auktoritet med blicken fokuserad på Adolf Hitler.

Redan baksidestexten avslöjar slutsatsen att utan Hitler hade nazismen sannolikt inte slagit vare sig rot eller växt som den gjort.

Min fascination kring gränssnitten mellan den enskilda människans psykologi och såväl den biologiska grunden som de politiska, kulturella och existentiella yttringarna är obruten. Politisk psykologi fascinerar mig. Liksom arkeologi och historia. Jag är inte säker på att denna bok bjuder så mycket nytt — men igenkännandets glädje är också en glädje i sin egen rätt.

Claes