Anna-Maria Stawreberg är duktig på att skriva och hennes tidigare bok Prepping (2017) är bra. Torbjörn Selin är en uppskattad utbildare i överlevnad och friluftsteknik. Deras bok Prepping – överlevnadshandboken utgiven av Norstedts är en av många grundböcker i friluftsteknik. Inslagen av överlevnad är okej men det är för lite av endera kris- eller hemberedskap för att boken ska handla om prepping. Det är inte en bok om katastrofer. Boken är bra skriven och dispositionen är okej, men den är svårtillgängligt layoutad, berättelser och punktsatser är otydliga, det saknas bra illustrationer och det finns inte några källor eller referenser. Många av påstådda fakta eller resonemang t.ex. om hur människor i kris fungerar är anekdotiska, tveksamma eller direkt felaktiga.
Innehåll
Prepping – överlevnadshandboken innehåller utöver förord och register tolv stycken kapitel: Hur ser en överlevare ut?; Planering; Orientering; Slå läger; Eld; Sömn; Vatten; Mat; Hygien; Nödsignaler; Utrymning; och Sjukvård. Det är en rimlig omfattning och okej insteg till ämnet för en grundbok.
Prepping eller friluftsliv
Det finns inte några självklara definitioner och avgränsningar mellan begrepp och ämnen som prepping, survivalism, buschcraft, woodcraft, överlevnad, krisberedskap, hemberedskap, friluftsliv, friluftsteknik, friluftssäkerhet m.m. Utöver woodcraft som kommit att associeras lite mer med scouting, så är många av begreppen ingredienser i en häxbrygd av identitet och mode kryddat med lite varianter på kunskaper och färdigheter i naturen och svåra situationer. Prepping – överlevnadshandboken lider av samma mycket allvarliga brist som den smått ikoniska överlevnadshandboken från Armén. Det är en överlevnadshandbok som i allt väsentligt handlar om grundläggande friluftsteknik (men där den gamla arméhandboken ännu idag har en svårslagen kvalité i genren tack vare Alf Lannerbäcks briljanta illustrationer – i övrigt är den överskattad). Precis som försvarets gamla handbok trots allt lyfte några aspekter av överlevnad t.ex. med något om fångenskap och flykt, så finns enstaka strimmor av kris- och hemberedskap i Prepping – överlevnadshandboken t.ex. med texten om utrymning. Men för den som söker en bok om hur man bäst hanterar kriser och katastrofer så här detta fel bok – detta är en bok om friluftsteknik.
Tveksamheter
Boken saknar källor och referenser utöver att t.ex. Karolinska institutet eller Harri Gustafsberg nämns i förbifarten. Det är oprofessionellt både för att ämnet är viktigt med många myter, och för att det blir svårt att bakspåra påståenden och vad som egentligen menas.
De påståenden och resonemang som inleder boken om människan både enskilt och i grupp är tokiga och mycket svåra att ta på allvar. Begreppet personlighet används besynnerligt när det egentligen inte är personlighet som beskrivs utan konkreta handlingar. Det vill säga, det som förklaras är inte hur folk är utan enstaka saker som folk gör. Snarlika konstigheter finns kring påståenden om magkänsla och ”lita på din instinkter och ta dem på allvar” som i värsta fall är direkt fel och i bästa fall bara är dåligt formulerat.”Ta dina instinkter på allvar, men lita inte på dem” hade t.ex. varit bättre eftersom forskning visat att magkänsla, tumregler och hjärnans reflexmässiga system är både snabbt och smutsigt med många felslut.
Metaforerna med Pippi, Lille Skutt, Rambo, Moder Theresa och Dumbledore avslöjar en allvarlig okunskap om mänskliga beteenden och inte minst kring hur människor reagerar och fungerar under stress och i kris. Idén i sig är briljant, nämligen att använda populärkultur för att förtydliga och levandegöra ett stoff, men det krävs en sakkunskap både kring popkulturen och ämnet, och här håller boken inte måttet. Jag ska nöja mig med att lyfta några busenkla insteg i detta, utan att bottna i resonemangen men för att göra det tydligt hur vanskligt skriven boken är.
Det är Lille Skutt och inte Rambo som kanske visar mod. Lille Skutt gör saker trots att han är rädd, Rambo är såpass svårt sjuk och skadad att han agerar ut impulser reflexmässigt (det är bl.a. därför militära jägarförband generellt arbetar utstuderat med att identifiera och inte rekrytera s.k. Rambotyper, de fungerar mycket dåligt i svåra situationer. Ännu ett krux med filmfiguren John J. Rambo (romanens Rambo dör ju som bekant liksom sin förlaga) är att det finns hjälp att få, men av någon anledning tar han inte emot den, trots att både han själv och hans närmaste lider).
Att framhålla Moder Theresa som indirekt god och direkt någon som sätter andra främst, är ignorant och historielöst, eftersom hon är en av dem som kanske tydligast illustrerar hur ondska och elakhet paradoxalt nog kan se ut – hennes arbete med att förvägra kvinnor preventivmedel och bidra till fattigdom och död i barnsäng genom att åberopa sin gud och sin tro kan inte passera oemotsagt.
En avslutande tokighet får lov att vara den elitistiska, exkluderande och enfaldiga passagen: ”Tänk på att alla måste kunna hantera all utrustning ni har med er[.]” Så är det så klart inte. Det är möjligt att det kan vara så i någon väl avgränsad och unik situation, såsom när en militär jägarpatrull löser sin uppgift eller om någon bestämmer sig för att tillsammans med en handfull likasinnade korsa Atlanten på en flotte. Men vare sig vi talar barnfamiljen på fjällvandring, de klättrare som ska uppför ett berg eller de dykare som ska ned i en havsgrav, eller för den sakens skull de som plötsligt finner sig strandsatta på en ö, i vraket efter ett flygplan på ett berg eller på en uppsamlingslats för överlevande efter en naturkatastrof, så är detta så klart nonsens. Alla behöver inte kunna hantera all utrustning.
Illustrationer och brister
Boken hade tjänat på fler och bättre illustrationer, liksom texter som handlar om att hantera just kriser och katastrofer och inte bara friluftsliv (även om det som sagt finns enstaka omnämnanden och det korta kapitlet om utrymning). Jag ska nöja mig med ett exempel som fångar lite dessa båda delar. De sidor som handlar om jakt och fiske hade varit betjänta av både bilder och texter kring hur man slaktar, styckar och tillreder både något vilt och något tamdjur, t.ex. en höna eller kanin.
Avslutande reflektion
Jag kanske har läst boken galet. Det kan vara så att min kritiska läsning är ett utslag av besvikelse och grusade förhoppningar. Prepping – överlevnadshandboken är nog en bra skriven grundbok i friluftsliv, med inslag av aldrig så lite kris- eller hemberedskap. Men den hade tjänat på bättre layout, genomarbetade illustrationer och ordentlig faktagranskning. Boken innehåller många tveksamheter bland påståenden och resonemang, och de är svåra att skärskåda eftersom det saknas ens enkla källor och referenser (utöver s.k. name dropping).
Jag är glad att jag tog mig tid att läsa boken.
Claes