Boktips: Närmare naturen

Detta är en bra bok. Till och med mycket bra. Åsa & Mats Ottosson har skrivit bra om naturen och naturvistelser tidigare och nu gör de det igen med ”Närmare naturen” utgiven av Bonniers. Roine Magnusson som fotograferat gör det med den äran. Den här boken är ännu en i raden av deras böcker som i sin egen rätt berättar om och förklarar hur vi kan må bra av att vara utomhus. Det är en bok som fångar både kunskap och känskap om naturens läkande kraft.

Ett axplock av Åsa & Mats Ottossons tidigare titlar. Roine Magnusson har illustrerat flera av dem, bl.a. Åsas och Mats bok om träd och Åsas bok ”Lugn av naturen”.
Omfattning och disposition

Boken är drygt 190 sidor inklusive tack, register, källor och liknande. Det är delar som ger boken ett mervärde eftersom t.ex. tacken också innehåller små utvikningar och referenserna är förklarade med någon mening. Det är sådant som ger hela boken en inbjudande och omhändertagande känsla. Boken är indelad i fyra delar och elva kapitel:

  1. Tjuren Ferdinand-effekten
    • En egen korkek
    • Vad naturen kan betyda
  2. Den enskilda platsen
    • Skogen
    • Vattnet
    • Staden
    • Himlen
    • Vidderna
  3. Det stora hela
    • Ursprunget
    • Sällskapet
    • Den inre styrkan
  4. Närmare naturen
    • Den självklara riktningen

För den som redan är inläst på t.ex. makarna Kaplans forskning, entomologen Wilsons idé om sociobiologi och hypotes om biofili, olika varianter på nature based interventions, och hur natur, djur och kultur kan användas för att öka välmående, minska stress och ohälsa, och stödja rehabilitering, så ger rubrikerna bra och tydliga riktningar. Boken följer de stigar och stråk som tidigare forskare och praktiker trampat upp – men går också i egen terräng där inga andra lämnat tydliga spår ännu. Boken erbjuder ett eget insteg till ämnet.

Innehåll

Boken är en finstämd läsning av fakta lika hårda som ekens tjärnved och författarnas berättelser om egna och andras upplevelser som leker lätt som vinden i samma eks grenverk. Det ger boken en balans jag uppskattar.

Att det saknas löpande referenser på något akademiskt vis uppvägs av att det är kristallklart förklarat genom hela boken varifrån ett fragment fakta är hämtat, vem som skrivit eller sagt vad, eller om det är den egna erfarenheten och upplevelsen som präntats ned.

Jag uppskattar särskilt frånvaron av både äldre religösa föreställningar och nyandlig mysticism, energier, chakran, currykryss, hartmannlinjer, trumresor, astralkroppar, magneter, kristaller, regnbågar och liknande kvacksalveri och mumbo-jumbo. Jag kan respektera att de föreställningarna finns och jag kan fascineras av att ta del av dem, men jag förfasas över när människor förmänskligar naturen och de andra djuren, och när vi låter vår nyfikenhet korrumperas av amsagor och lättvindiga fantasier.

Lika jordnära som boken är kring frånvaron av övernaturligt lurendrejeri, är boken kring sådant som bland influencers och inspirational speakers m.fl. extrapoleras som äventyr. Svart på vitt står det att det inte är frågan om strapats-knark eller höjdmeter-jakt men att det ändå går att vistas i och vandra i fjällen. Det är tacksamt. Precis som jag fascineras av det jag kanske förment skriver om som kvacksalveri, så kan jag visst känna en förälskelse kring delar av de kickar som utmaningar och äventyr kan ge mig, även om jag med åren kommit att betrakta industrin kring överlevnad och äventyr som förljugen och falsk.

Boken handlar om att på olika sätt ”bara vara” i naturen. Den får mig att vilja återvända till Bill Masons ”Song of the Paddle”, Arne Naess ”Livsfilosofi” och MacFies ”Lägereldar längesedan”. Jag kommer på mig själv med att minnas egna lägereldar från barndomen, jag stannar upp och blir medveten om fågelkvittret utanför den öppna köksdörren och solen som värmer mina fötter, mina tankar går till idéer om sommarens vandringar och paddlingar med min familj. Det är en bok med ett innehåll som för mig med ut i naturen.

Bokens avslutande delar kring bl.a. evolutionen och naturen som existentiellt fotfäste gjorde mig glad. Det är fint skrivet om ämnen som kan skära svårt och djupt i människors föreställningar om livet, döden och vår plats i universum. Det är bra skrivet om frågor som dragit sådana gränser mellan in- och utgrupper att människor tagit till både sten och stål genom årtusenden för att döda.

Omdöme

Jag har svårt att värja mig för berättelserna och tonen i boken. Det är en bok som berör mig och min association går till astronomen Carl Sagan. Boken får mig att leka med tankar på eget skrivande igen. När jag skriver en bok om hur vi kan guida lek, lärande och läkande utomhus så ska den börja med Sagans ord från 1996 (min egen översättning):

Titta en gång till på pricken. Det är här. Det är hemma. Det är vi. På den pricken har alla du tyckt om, alla du känner, alla du hört talas om, alla människor någonsin, levt sina liv. Allt liv och lidande, tusentals religioner, ideologier, ekonomiska planer, varje jägare och samlare, varje hjälte och fegis, varje skapare och förstörare av civilisationer, varje härskare och slav, varje förälskat par, varje förälder, hoppfullt barn, uppfinnare och upptäcktsresande, varje lärare i etik, varje korrupt politiker, varje kändis, varje stor ledare, varje helgon och syndare i mänsklighetens historia levde där – på ett korn av damm fångad i en stråle av solens ljus.

Jorden är den enda plats vi vet, än så länge, som har liv. Det finns ingen annan plats, åtminstone inte inom överskådlig framtid, som vi människor kan emigrera till. Besöka, ja. Bo på, nej. Vare sig vi gillar det eller inte, så är jorden vår plats. Det har sagts att astronomi skapar ödmjukhet och karaktär. Det finns kanske inte någon bättre demonstration av människans dårskap än den här avlägsna bilden av vår lilla värld. För mig understryker bilden vårt ansvar att behandla varandra meds större vänlighet och att värma och vårda den bleka blå pricken, det enda hem vi någonsin haft.

Mats, Åsa och Roine lyckas med text och bild berätta på ett trevligt, sakligt och personligt sätt om vistelse i naturen och vad det kan göra med oss människor. Det är en bok som utan att missionera bjuder på både små och stora perspektiv, från det lilla och nära till det stora och oändliga, från det praktiska på liv och död till det filosofiska som också kan vara på liv och död.

Boken väcker en vilja och nyfikenhet kring att arbeta kliniskt som psykolog med både kultur och natur som både mål och medel.

Claes

%d bloggare gillar detta: