Publicerat

Läser: Testosteron rex — myten om våra könade hjärnor

Cordelia Fine är professor i psykologi vid University of Melbourne och hennes ”Testosterone Rex. Unmaking the Myths of Our Gendered Minds” har precis kommit ut på svenska hos Daidalos förlag. Boken fick 2017 års Royal Society Science Book Prize för årets bästa vetenskapsbok.

Fines bok är indelad i tre delar med underkapitel. Del ett med rubriken Dåtid omfattar kapitlrubrikerna ”Flugfantasier”, ”Ett hundra barn?” Och ”En ny inställning till sex”. Del två med rubriken Samtid omfattar kapitelrubrikerna ”Varför kan inte kvinnor vara lite mer som män”, ”Fallskärmshoppande panelhönor”, ”T-rex hormonella essens” och ”Myten om Lehman Sisters”. Del tre med rubriken Framtid omfattar kapitlet ”Vale rex”. Referenserna anges med hänvisning till noter organiserade i delar och kapitel längst bak i boken.

Jag har ögnat boken och uppfattar att några av Fines poänger är att naturvetenskapliga fakta (om det nu är fakta, för emellanåt kan det vara varianter av storytelling) inte är normativa utan deskriptiva, att sociobiologiska (aka evolutionspsykologiska) fakta inte är normativa utan deskriptiva, att evolutionsbiologin rymmer en anmärkningsvärd mångfald vad gäller t.ex. sexuella beteenden såsom reproduktion. Mitt intryck är att Fine ger sig i kast med att försöka klä av eller debunka populistiska myter och missuppfattningar om manligt respektive kvinnligt — sådana bilder som sprids med välgrundad men extrapolerad statistik som påtvingas individen och klibbar fast i colorerad veckopress, på debattsidor, i kommentarsfält på sociala medier och i hemmets olika vrår.

Det är för länge sedan jag studerade evolutionspsykologi liksom kön och genus på allvar, för att jag spontant ska kunna ha en kvalificerad uppfattning om kvalitén på Fines text. Noterna blandar dock olika slags referenser högt och lågt, även om flertalet källor är vetenskapliga artiklar.

Fine anför ny evolutionsvetenskaplig forskning för att debunka eller uppdatera gamla föreställningar och i stället visa på hur mångfacetterad den bio-psyko-sociala grunden är. Hormon (i synnerhet det ofta anförda testosteronet) sätts i sammanhang där både beteende (tankar, känslor, handlingar och relationer) och kontext ges utrymme.

Det lilla jag har läst ger vid handen att det är en enkelt skriven och lättillgänglig bok.

Återstår att läsa boken.

Claes

Publicerat

Läser: Krig, tortyr och flykt

Barnen leker en bit bort. Mätta på grillad korv och sockerdricka. Skratten och ropen ekar genom skogen och ut över det lilla vattnet. Framför mig falnar vår lilla eld. I mina händer den nyutkomna ”Krig, tortyr och flykt”. Det är en bok som vid första bläddrandet är lovande. Insteget är Carl Sagans rader om ”the pale blue dot”. Sedan varvar boken teori och praktik kring vad krig och tortyr är, hur det drabbar den enskilde, och vilka strategier, taktiker och tekniker som behandlaren kan använda. Boken tar avstamp i teoribildningarna kognitiv och inlärningspsykologi, men med tydliga spår av humanistiska och existentiella toner (om någon nu trodde det fanns en motsättning). När jag ögnar boken så är det mer fokus på tortyr än på krig och flykt, och det finns kapitel särskilt ägnade åt barn och unga, men såvitt jag ser inget om äldre, skadade, sjuka och offer för sexuella övergrepp. Boken kretsar kring posttraumatiskt stressyndrom. Det finns några mycket konkreta kapitel som ägnas åt bl.a. det mellanmänskliga mötet, användande av tolk och att skriva utredningar.

Boken är skriven av Niklas Möller, Isabell Petrini och Ulf Gustavsson. Den är utgiven av Natur och Kultur nu i oktober 2017 och går att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Claes

Publicerat

Boktips: Att hindra och hantera helvetet

Jag har drygt tjugo års arbete i olika verkligheter med och åtskilliga hyllmetrar om att förebygga, hantera och lära av kaos, kriser, krig och katastrofer. Här är fyra bra insteg till ämnet:

Atle Dyregrovs bok ”Katastrofpsykologi” som finns i olika upplagor har länge haft status som klassiker. Det är en bra grundbok. Det finns ett egenvärde i att få grepp på senaste upplagan eftersom forskningen på området gått framåt inte minst avseende t.ex. åtgärder efter en katastrof. Boken har tydligt psykologiskt fokus och tecknar en bild av reaktioner hos drabbade, hur man organiserar stöd och vilket stöd som ges (med särskilt fokus på barn) och så texter om både uppföljning och hjälp till hjälpare.

Ann Enander och Marcus Börjessons bok ”Rustad för risk” från 2017 liksom Ann Enanders bok ”Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser” från 2005 är två bra eller t.o.m. mycket bra böcker inom fältet. Båda titlarna fungerar väl som både grund- och fördjupningslitteratur. Löpande referenser och källor som i stort är vetenskapliga artiklar bidrar till hög trovärdighet och tillförlitlighet. Båda titlarna hanterar enskilda, grupper och samhälle med nedslag kring definitioner, upplevelser, attityder, kommunikation, beslutsfattande och ledarskap.

Rhona Flin, Paul O’Connor och Margaret Crichtons bok ”Safety at the sharp end” från 2008 är en allmängiltigt hållen bok som sidsteppar sakkunskap och teknikaliteter för att istället knivskarpt fokusera människan enskilt och i grupp och färdigheter ifråga om att förstå situationer, fatta beslut, kommunicera, samarbeta, hantera stress, bibehålla uthållighet och att leda andra. Boken är en favorit. Det är extremt tacksamt med en bok som är såpass konkret som denna och där teorier och modeller från forskning är nedbrutet i konkreta färdigheter och handlingar.

Det finns fler böcker. Några som är riktigt bra. Detta är fyra till att börja med.

Claes