Psykologi, pandemi och panik

Jag är inte epidemiolog, matematiker eller politiker. Jag är f.d. yrkesofficer specialiserad på människans förmåga: ledarskap, överlevnad och sjukvård under svåra förhållanden. Jag kan leda patruller som ska lösa mycket svåra uppgifter i extrema miljöer med stora risker. Jag har ansvarat för räddningsenheter och ingått som sakkunnig i staber i utlandsstyrkan. Jag har kompletterat min militära bakgrund med psykologprogrammet. Jag har arbetat med barn som inte vill leva och med folk som flytt från kaos, kris och krig.  Jag skriver, handleder och utbildar om människan i svåra situationer. Jag gör inte anspråk på uttömmande sanningar. Detta är några reflektioner om nuläget.

Take home-message
  • Många känner oro, rädsla och irritation eller ilska
  • Hantera din egen stress, oro, rädsla och ångest
  • Magkänsla är en dålig vägvisare och guide
  • Drick, ät, var utomhus, rör dig och sov
  • Fortsätt en vardag med arbete, fritid och rutiner
  • Kom ihåg att göra sådant du tycker om och är roligt
  • Sätt ord på dina egna tankar och känslor, prata eller skriv
  • Var källkritisk – sök information från flera källor
  • Argumentera i sak och inte mot person
  • Lyssna och fråga med vett och vilja att förstå
  • Skriv och prata så att andra inte förlorar ansiktet
  • Fastna inte i misstänkliggörande polemik eller tangentbordskrig
  • Var ödmjuk – vi människor har ofta fel
  • Agera – hjälp andra i din närhet
Psykologi, evolution, stress och beslut

Människan är ett flockdjur med sina rötter någonstans i Afrikas småbrutna terräng. Vi är anmärkningsvärt irrationella även om vi har en rationell förmåga som tycks överträffa övriga djur. Vi är lätta att påverka, vi lurar andra och låter oss luras, och trots att vi gärna låter oss ledas kan vi vara svåra att leda. Det är en smula omtvistat vad som gör människan till människa. Stortå. Höftmuskler. Magmuskler. Tumme. Struphuvud. Värnlöshet. Hjärna. Jag vill argumentera för hjärnan och de nästan två miljoner år sedan Homo habilis tog kontroll över elden. Där kunde människan tillreda föda, öka näringsintaget, minska arbetsinsatsen, och successivt överlevde de med högre koncentration av hjärnceller. Hjärnan är en nyckel till våra tankar och vårt tal. De andra aporna plockar löss för ta hand om och stärka relationer. Vi skvallrar och berättar sagor.  Vi är anmärkningsvärt lika varandra i det mesta. Både chimpansen och bonobon är till och med genetiskt mer lika människan än vad de är lika gorillan (eller för den delen orangutangen som är vår fjärde närmaste nu levande släkting). Trots de senaste åruhundradena av tekniska innovationer och utveckling är vi fortfarande apor, lika våldsamma som chimpansen i vissa stycken, lika fredliga som bonobon i andra.

Människans system för att hantera akut fara och stress, i gränssnittet mellan biologi och psykologi, är i allt väsentligt desamma sedan livet i Afrika. Det finns olika sätt att beskriva systemen. Biologiskt går det att urskilja vilka delar av hjärnan som aktiveras vid olika processer. Djupt inne i hjärnan i det som kallas limbiska systemet finns bl.a. hypothalamus, hippocampus och amygdala som alla associeras med grundläggande funktioner kring stresspåslag, automatiserade beteenden och delar av lagring av minnen. Bakom pannbenet sitter pannloben eller prefontalcortex som är den del av hjärnan som kanske mest av alla hanterar det vi tänker är människans signum: exekutiva funktioner, förmåga att tänka i flera steg, att sätta sig in i andras tänkande, att bedöma konsekvenser och att fatta rationella beslut. Andra sätt att beskriva systemen finns i nobelpristagaren Kahnemans populärvetenskapliga boktitel (och i boken så klart) ”Tänka, snabbt och långsamt”. Båda system behövs och de kompletterar varandra.

Det är ett vanligt att tankefel att det som är naturligt också är det sanna, det goda och det rätta. Att något är naturligt betyder inte att det är bra eller att det ska vara så. Det som varit naturligt för människan har inte alltid varit bra för henne. Det motsatta äger också sin riktighet. Det innebär att det inte självklart går att argumentera för att vrida tillbaka historien till människans tid i Afrika lika lite som att driva tesen civilisationen eller moderna företeelser skulle vara ensidigt bra eller dåligt.

Det går att beskriva olika slags stress. Akut eller snabb stress är en slags extrem och kronisk, kumulativ eller långsam är en annan. Det finns också flera ord som kan beskriva stress, t.ex. press, oro, rädsla, ångest och trauma. Stress kan förklaras på flera nivåer, t.ex. biologiskt, psykologiskt och sociologiskt eller med andra ord hur organismen fungerar, vad som händer med individens tankar, känslor, handlingar och relationer, och vad som händer i det mellanmänskliga, i grupper, organisationer och samhällen. En enkel slags minsta gemensam nämnare eller utgångspunkt är att låta stress definieras av att det sympatiska nervsystemet och stress- eller HPA-axeln är aktiva (möjligen skulle man kunna välja att inkludera upplevd stress också, men de sammanfaller inte alltid).

När vi är stressade förlorar vi förmåga att använda pannloben och bl.a. limbiska systemet dominerar. Vi agerar successivt mer med fight/flight/freeze och reflexmässigt och impulsivt. Människan är ett vanedjur och vid stress  reagerar vi med att vanor och kanske oftare ovanor tar över. Detta finns beskrivet på olika sätt inom t.ex. neurologiska, behavioristiska, kognitiva och psykodynamiska modeller. Det kan vara bra och t.o.m. livräddande i urakuta situationer men är som regel dåligt eller dödligt vid både kortare och framförallt längre skeden. I synnerhet de dåliga reaktionerna kan förklaras som panik.

Vid viss stress kan våra förmågor öka när vakenhet och prestation är i balans. I det läget finns också balans mellan pannlob och limbiska systemet. För hög stress eller stress över tid innebär dock att förmågor som att tänka i flera steg, bedöma konsekvenser, fatta rationella beslut liksom att lyssna, lära och se detaljer, nyanser och helheter successivt försämras eller förloras. Stress innebär att vi successivt förlorar vår rationella förmåga och vår intellektuella spänst och rörlighet.

Stress, oro, rädsla och osäkerhet bidrar till grupprocesser som kan skada. Det ökar risken för fenomen som mobbing, grupptänkande och regelrätta övergrepp.

De tre bilderna av HJÄRNAN visar var pannloben och det limbiska systemet finns och ger exempel på några funktioner som är associerade.
STRESSKONEN är en enkel bild som visar hur vi successivt förlorar intellektuell styrka vid stresspåslag. Vi blir sämre på att lösa problem, samarbeta, lära och risken för att begå fel eller regelrätta övergrepp ökar. Kamp-flykt-responsen i det urakuta läget kan rädda liv men panik är dåligt.
PRESTATIONSKURVAN illustrerar sambandet mellan prestation och anspänning. Anspänning kan i någon mån ses som stress eller en del av stress. Stress i sig är inte negativt per se.
AFFEKTUTBROTTSKURVAN är kan fungera som ett stöd för att illustrera hur ett stresspåslag över tid kan innebära att man förlorar självkontroll, går i panik och säger eller gör saker som man annars inte gjort.
Pandemier, perspektiv och proportionalitet

De flesta som följt traditionella eller sociala medier kan inte ha undgått att detta inte när den första eller största pandemin i världen. Det finns fler och värre både pandemier och andra dödsorsaker. Det finns t.o.m. argument för att krig genom historien inte i första hand avgjorts av taktik och strategi eller kulor och krut, utan av sjukdomar hos de stridande parterna. Detsamma gäller kulturella yttringar som hur språk och sociala fenomen utvecklats genom årtusenden som i högre grad än många tror är ett resultat av hur sjukdomsalstrande mikroorganismer påverkar människan än människor själva.

En illustration över de vanligaste dödsorsakerna i världen under ett år (2016). Å ena sidan kan siffrorna användas för att sätta dödsorsaker i perspektiv till varandra, å andra sidan finns risken att göra orättvisa jämförelser. Olika problem kräver som regel olika lösningar.

Några av de sjukdomar som är populära att lyfta är olika slags influensa, tuberkulos, pest och kolera. Det finns också mer eller mindre allvarliga jämförelser med andra dödsorsaker och risker. Svält. Trafikolyckor. Självmord. Terrordåd.

Precis som olika dödsorsaker kan ställas mot varandra så kan sjukdomar jämföras. Det är en smal sak att ta fram antal döda per dag eller månad eller år. Uppställningen kan ha flera värden, men kan både brukas och missbrukas. Olika sjukdomar har olika förklaringar och förlopp. Jämförelser kan lätt bli missvisande.

Det finns också exempel där den egna erfarenheten eller situationen framhålls. Det kan vara den egna erfarenheten av att ha varit sjuk tidigare eller den egna situationen att befinna sig såväl i som utom risk. Några tar detta som intäkt för att tona ner och andra för att tona upp riskerna med corona.

Saken just nu är inte att corona skulle vara smittsammare eller dödligare än vare sig tidigare pandemier eller andra influensor. Saken just nu är att många kommer smittas av corona. Många kommer att få inga eller lindriga symtom som kanske mest associeras med en vanlig förkylning. Men de som är i olika riskgrupper kan bli svårt sjuka och dö. Fler kommer att dö. Med den spridning som en pandemi innebär kan det lamslå hälso- och sjukvården. Systemet klarar inte av uppgiften. Det kan få till följd att människor dör i onödan både pga influensan och andra tillstånd. Det är i det sammanhanget man försöker att minska hastigheten som sjukdomen sprids och antalet sjuka i stunden, så att våra läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och annan personal hinner lösa ut sitt arbete.

Sjukdomar som t.ex. smittar och är dödliga kan jämföras bl.a. så här och placeras med smittsamhet på en axeln och dödlighet på den andra. I det perspektivet framstår inte den nuvarande pandemin som livshotande. Det finns flera krux med ett sådant uttalande: dels är det orättvist mot de personer som är i risk för att dö, dels tar det inte hänsyn till ytterligare dimensioner som t.ex. hur hälsa- och sjukvårdssytemet eller samhället påverkas av många sjuka.

Det går att urskilja flera strategier för att möta smittsamma sjukdomar. I ett tidigt skede kan det vara möjligt att isolera smittan så att den i princip dör ut. Över tid kan det vara möjligt att hitta läkemedel eller annan behandling mot sjukdomen, t.ex. ett vaccin. Över tid kan det finnas förändringar beroende på t.ex. miljöfaktorer som årstider och ändringar i temperatur (som vid säsongsbunden influensa) som påverkar smittan. Över tid kan smittan förändras och t.ex. minska i farlighet (t.ex. i kraft att smitta och dödlighet). Tids nog kan människan också utveckla motståndskraft mot sjukdomen.

I både små och stora svåra situationer kan man tycka det är oklart vad som ska göras och varför. Man kan drabbas av handlingsförlamning liksom en ivrig önskan att göra mer. Just nu finns det strömningar på ledar- och debattsidor och i sociala medier där några driver på en önskan om fler, hårdare och mer drakoniska beslut, medan andra tycker att hela situationen är en petitess. Stress, oro och rädsla kan smitta och ett exempel på det kan vara när många agerar men lite försent och framförallt samtidigt, som när butikshyllor en tid töms på konserver, pasta och hygienartiklar. Det som är rationellt för den enskilde kan bli panikart på grupp eller samhällsnivå. Idén om att fördröja smitta och sjukdom så att sjukvården och samhället hinner ta hand om de allvarligaste sjuka så att så få som möjligt dör i onödan finns beskrivet i bilden. Punkterna i rutan är konkreta exempel på åtgärder var och en kan äta sig an för att hjälpa till.

I nuläget är siffrorna, statistiken och slutsatserna kring både smitta och sjukdom osäkra. Det lämnar utrymme för tolkningar både i sak och på samhällsnivå. Både på personlig och politisk nivå. I det utrymmet rör sig allt från kalkylerade risker till grundlösa rykten. Det kan trigga stress. En speciell slags stress skulle kunna vara den stress som generar stress. Den slags rädsla som innebär rädsla för rädslan. Det gör oss alla som regel sämre.

I nuläget finns både en pandemi och någon variation på klustret stress och oro (eller panik) att hantera. Det är värdefullt att veta att panik och masspsykos sällan är lika vanligt i verkligheten som på t.ex. film eller i vardagligt tal. Människor reagerar kanske förvånansvärt bättre än nidbilderna och karikatyrerna i våra berättelser om varandra. Det innebär inte att problem och panik är ur vägen. Både viruset och oron behöver tas på allvar.

Panik, preppers och polemik

Panik är dåligt. Att agera med fight/flight/freeze i det urakuta läget är inte nödvändigtvis dåligt. Tvärtom. Det beror på situationen och framförallt resultatet. Men panik går att avgränsa till något dåligt. Det bidrar inte säkert till överlevnad på kort eller lång sikt och förvärrar som regel vad-det-nu-är. Panik skulle kunna vara att både över- och underskatta en situation liksom att över- eller underreagera.

Sedan det andra världskriget har det funnits vågor eller generationer av arbeten kring olika slags beredskap i svenska samhället. Fokus har skiftat lite från våg till våg. Omedelbart efter kriget fanns bl.a. ett fokus på att bygga ett resilient samhälle som skulle kunna klara av ett totalt krig inklusive atomvapen. Sedan kriget så fanns också ett fokus på att öka viss av dåvarande krigsmaktens personals förmåga att klara av nöd- och överlevnadssituationer. Det går att identifiera parallella vågor i andra länder, t.ex. i USA med skyddsrum i källaren, där barn övades i att ta skydd under skolbänkar vid atomvapenattacker och där ett spektra av survivalist-, prepper- och liknande initiativ växte i skuggan av det Kalla kriget samt engagemang i bl.a. det franska Indokina, Korea och Vietnam. Den tredje vågens beredskapsarbete mynnade ut i bl.a. det civila Svenska Överlevnadssällskapet, tre civila hemberedskaps- och överlevnadsböcker samt Arméns handbok överlevnad. I skuggan av den vågen och dels samhällets nedrustning, dels någon slags renässans för ännu en grön våg och friluftsliv, finns idag en fjärde våg med både en prepper- och en bushcraftrörelse.

Prepper-begreppet väcker många olika associationer. En del tänker på vapenfetischister som längtar efter undergången. En del tänker på ansvarstagande samhällsmedborgare. En del tänker på politiska ställningstaganden. En del värjer sig från begreppet eller tänker inte alls. För några finns ingen eller mycket liten skillnad mellan prepping och självhushåll omkring tiden före, under och efter det andra världskriget. För några är prepping inte mer än en vulgär synonym till hemberedskap. När svenska myndigheter våren 2018 gav ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” så var det skåpmat för flertalet preppers. ”För lite och för sent” ansåg en del preppers om myndigheternas pamflett.

Det är en smal sak att tillskriva preppers en panik för något som inte hänt och som kanske inte kommer att hända. En överreaktion. Fight mot en osynlig fiende. På samma sätt som preppers lika lätt kan tillskriva övriga en panik där de inte klarar av att ta in verkligheten sådan den är utan man lever i en utopisk illusion. En underreaktion. Flight genom skygglappar och att undandra sig sitt ansvar och lita på att någon-annan-löser-vad-det-nu-är om det ens finns.

Internet, tillgång till information, liksom tillgång till sociala medier har sannolikt skapat ett annat läge i dag jämfört med tidigare sjukdomsutbrott. Det kan så klart te sig absurt att jämföra dagens pandemi med digerdöden, spanska sjukan eller HIV. Här är ett urval av de sjukdomar som funnits med som allvarliga tidigare i blogginlägget. De fem som genererat flest träffar finns representerade procentuellt i diagrammet. De sju med flest träffar finns med i rutan inuti diagrammet. Det är inte otänkbart att tillgång på både information och plattformar att kommunicera påverkar stress, oror, rädsla och ångest liksom både oförmåga och förmåga att möta, hantera och lösa problem som t.ex. en pandemi. Ett krux är bl.a. källkritik och allas vår tendens att hänfalla åt irrationella flockbeteenden trots vår rationella potential.

I takt med ökad stress, oro, rädsla, irritation och ilska går det att se mönster i polemik. Hur vi skriver till och om varandra. I både traditionella och sociala medier går det att se spår av stress och kanske t.o.m. panik när corona sprids och fler blir sjuka. En del ilska riktas mot dem som borde fattat andra beslut, en del ilska riktas mot dem som inte tycker situationen är allvarlig och en del ilska riktas mot dem som tycker situationen är allvarlig. Några ger uttryck för en rädsla kring smitta och sjukdom, andra ger uttryck för en irritation eller ilska över de oroliga och rädda. Ilska är inte ett självklart uttryck för stress, men samvarierar med t.ex. sympatikuspåslag. Oron och ilskan tar sig uttryck i både rop på dådkraft, tydliga handlingar och ledare som fattar tuffa beslut, liksom rop om att det är bara-en-förkylning-skärp-er. Många tillskriver andra panik eller irrationella beteenden. In- och utgrupper formas och gränser hårdnar. Tendenser till vi och dom blir tydligare, men inte utan att det också finns uppmaningar om och konkreta handlingar kring att hjälpas åt, samarbeta och bortse från andra eller tidigare meningsskiljaktigheter.

Vidare läsning etcetera

Jag inser att den här texten kanske förtjänar referenser eller förslag på vidare läsning. Det får jag återkomma med.

Kommentera gärna inlägget på sociala medier så försöker jag svara när jag ser notisen. Dela gärna inlägget vidare om du tycker att något var klokt eller bra på något annat sätt.

Du är varmt välkommen att följa mig i sociala medier på t.ex. Facebook, Instagram, Twitter eller LinkedIn.

Om du vill mejla mig nås jag på claes [at] wildgoose [punkt] se

Claes

%d bloggare gillar detta: